Året var 1961 och tandläkarhögskolan i Umeå skulle fira sitt femårsjubileum, något som medförde ett behov av pompa och ståt. Man insåg fort att utan musik skulle det bli varken eller, och en snabb inventering av studentkåren gjordes för att se om man kunde skrapa fram några musikaliska talanger. Resultatet blev en liten men tapper skara som snabbt lärde sig två låtar, Triumf-marschen ur Aida och Fritjof Anderssons paradmarsch, för ett framträdande på Rådhusesplanaden. Detta efterföljdes med en improviserad önskekonsert där bandet för enkelhets skull spelade Fritjof Anderssons paradmarsch oavsett vad som önskades.
Det tog inte länge för bandet att växa både i medlemsantal och i repertoar. I en källare på Gluntens väg repade Hornen sedan varje fredag kväll, och till hyresgästernas stora glädje (nåja) hölls även en del spontana konserter i hissen. Uppsättningen musiker i Renhornen skilde sig rätt mycket från dagens sättning, och det var först mot 80-talet som bandet verkligen hade blivit ett storband, så som det ännu idag är.
Under årens gång har Renhornen spelat på diverse ärorika platser så som på Nobelfesten i Stockholms stadshus, världsutställningen i Sevilla, i chambre separé med Hans Majestät, och på en bakgård i Sävar.
Med så många år av historia har bandet utvecklat en väldigt speciell stil, som inte kan beskrivas på många andra sätt än just renhornsk. Få band är mer renhornska än just Renhornen!